Induktionslödning

Induktionslödning är när två eller flera material fogas ihop av en tillsatsmetall som har en lägre smältpunkt än basmaterialen, med hjälp av induktionsuppvärmning. Vid induktionsuppvärmning brukar järnhaltiga material värmas upp snabbt från det elektromagnetiska fält som skapas av växelströmmen från en induktionsspole.

Fördelar

• Lödning ger design- och driftsingenjörer en möjlighet att sammanfoga både enkla och komplexa designer.
• Processen är snabb och möjliggör snabb genomströmning av delar.
• Möjliggör lödning av mycket definierade och selektiva områden.

Användningsområden

Ugnslödning är den process där metallkomponenter fogas med hjälp av ett annat material med lägre smältpunkt, genom induktionsuppvärmning.

Lödning kan också genomföras genom att man använder ugnar av olika design, såväl kammarugnar som kontinuerliga ugnar. Det finns många typer av lödning, t.ex. dessa:

• Flamlödning
• Aktiv metallödning
• Aluminiumvakuumlödning
• Lödning under kontrollerad atmosfär
• Bikakslödning
• Kontinuerlig/nätbandslödning
• Lödning i reducerande atmosfär
• Reparationslödning
• Vakuumlödning

Induktionslödning kan bara tillämpas när en del är ferromagnetisk.

De material som sammanfogas bestämmer typen av atmosfär där anordningen värms upp för att foga komponenterna. Utöver vakuum innehåller skyddsatmosfärer eller reaktiva atmosfärer väte, kväve, en blandning av väte och andra inerta gaser, exoterm och endoterm gas, samt argon och helium.

Vissa material som är olika varandra är svåra att foga ihop, t.ex. keramik med metall och reaktiva metaller som magnesium och beryllium.

Processuppgifter

En växelström med medelhög eller hög frekvens passerar genom en induktionsspole och skapar ett magnetfält runt spolen. När ett ledande material som t.ex. stål hålls i mitten av spolen, gör magnetfältet att en ström flödar i stålets yta, som då värms upp. Fogar skapas med hjälp av en lödningstillsats med lägre smältpunkt, som smälts av den snabba uppvärmningen av området som den lagts på.