Anlöpning

Anlöpning är en värmebehandlingsprocess vid låg temperatur (under A1) som vanligen utförs efter härdning, dubbel härdning, atmosfärisk uppkolning, karbonitrering eller induktionshärdning för att uppnå ett önskad förhållande mellan hårdhet och seghet.

Fördelar

Den maximala hårdheten för en stålsort, som erhålls genom härdning, ger materialet en låg seghet. Anlöpning minskar hårdheten i materialet och ökar segheten. Genom anlöpning kan man anpassa materials egenskaper (hårdhets-/seghetsförhållande) efter ett specificerat användningsområde.

Användningsområden

Anlöpning kan delas in i tre huvudgrupper:

• Lågtemperaturanlöpning 160–300 °C, används för sätthärdade komponenter och kallbearbetade verktygsstål. Normalt ligger hårdhetskravet omkring 60 HRC.
• Anlöpning av fjäderstål 300–500 °C, används för fjäderstål eller liknande användningsområden. Normalt ligger hårdhetskravet omkring 45 HRC.
• Högtemperaturanlöpning vid 500 °C eller högre, som används för kylda eller anlöpta stål, varmbearbetade verktygsstål och höghastighetsstål. Hårdheten varierar från 300 HB till  65 HRC beroende på materialet.

Processuppgifter

Anlöpningstemperaturen kan variera, beroende på kraven och stålsorten, från 160 °C till 500 °C eller högre. Anlöpning utförs normalt i anlöpningsugnar som kan utrustas med skyddsgas. Skyddsgas hindrar ytan från att oxideras under processen och används huvudsakligen för högre anlöpningstemperaturer. För vissa typer av stål är hålltiden i anlöpningstemperaturen av stor betydelse; en utdragen hålltid motsvarar en högre anlöpningstemperatur. Beroende på stål kan ett fenomen som kallas anlöpningssprödhet inträffa i vissa temperaturintervall. Anlöpning inom detta temperaturintervall bör normalt undvikas. Dessa områden visas i stålleverantörernas kataloger, liksom den mest lämpliga anlöpningstemperaturen beroende på hårdhetskrav.