Dubbelhärdning

En behandling där en komponent utsätts för två fullständiga härdningsåtgärder, eller först en glödgningsprocess följt av ett härdningsmoment. Utförs vanligtvis vid samma temperatur, men inte alltid, för att förfina stålets kornstorlek efter en första lång austenitiseringsbehandling eller efter ett långt uppkolningssteg för ett stort härddjup.

Ibland, p.g.a. felaktigt språkbruk, betyder dubbelhärdning en långvarig austenitisering eller lång uppkolningstid, följt av en långsam avsvalning utanför värmekammaren (som ett glödgningsmoment) och omaustenitisering följt av ett härdningsmoment (kylning).

Dubbelhärdning innebär också att en uppkolad del härdas två gånger, varav den första härdningen utförs från kärndelens härdningstemperatur och den andra från härdningsskiktets (se DIN 17014).

Fördelar

• Förfinad kornstorlek och mikrostruktur i delens kärna, som har vuxit till genom lång vistelse i hög temperatur
• Undviker restaustenit i härddjupet
• Minskar eller begränsar distorsionsnivån i delar med komplexa former
• Justerar mer exakt hårdheten i kärnan och härdningsskiktet

Användningsområden

Dubbelhärdning används vanligen efter en långvarig uppkolning som behövs för att erhålla ett stort härddjup. Vanliga användningsområden kan vara viktiga kugghjul i rymd- och luftfart, stora kugghjul som används i vindturbiner eller byggnadsfordon, eller andra stora smidda delar.

Processuppgifter

Vid både enkel och dubbel härdning kan mellanliggande glödgning av de uppkolade komponenterna utföras före den slutliga härdningen. Denna värmebehandling består av glödgning vid precis under Ac1, d.v.s. vid ca 600–650 °C med längre hålltid och påföljande långsam kylning.

P.g.a. denna mellanliggande glödgning är det möjligt minska det kol som ger restaustenit och cementit under den påföljande förfiningsprocessen av härdningsskiktet. Det kan också leda till minskad distorsion.