Normalisering

Normalisering har som syfte att ge stålet en enhetlig och finkornig struktur. Processen används för att erhålla en förutsägbar mikrostruktur och en försäkran om stålets mekaniska egenskaper.

Fördelar

Efter smide, varmvalsning eller gjutning är ett ståls mikrostruktur ofta inhomogen, och består av stora korn och oönskade faser som bainit och karbider. En sådan mikrostruktur har en negativ inverkan både på stålets mekaniska egenskaper och på maskinbearbetbarheten. Genom normalisering kan stålet erhålla en mer finkornig homogen struktur med förutsägbara egenskaper och maskinbearbetbarhet.

Användningsområden

Normalisering används huvudsakligen på kolstål och låglegerade stål för att normalisera strukturen efter smide, varmvalsning eller gjutning. Den hårdhet som erhålls efter normalisering beror på stålets måttanalys och den kylningshastighet som används (ca 100–250 HB).

Processuppgifter

Under normaliseringen värms materialet upp till en temperatur som på ett ungefär motsvarar härdningstemperaturen (800–920 °C). Vid denna temperatur bildas nya austenitiska korn. De austenitiska kornen är mycket mindre än de tidigare ferritiska. Efter uppvärmning och en kort hålltid kyls komponenterna fritt i luft (gas). Under kylningen bildas nya ferritiska korn med en ytterligare förfinad kornstorlek. I vissa fall sker både uppvärmning och kylning under skyddsgas för att undvika oxidation och uppkolning.